POPULÄRVETENSKAP

Min forskning

In english

Hur bildades vår sol och planeterna runt den? Det är inte möjligt att resa tillbaka 4.6 miljarder år i tiden för att bevittna detta skådespel. Men, vi kan göra något som är nästan lika bra, nämligen studera de solsystem som bildas just nu. Stjärnbildning är något som sker nu, på ett flertal platser i vår galax och inom några hundra ljusårs avstånd från jorden. Det är därför möjligt att studera hur stjärnor och planeter bildas med hjälp av teleskop. Under den tidigaste fasen av en stjärnas liv skickas gigantiska utflöden av gas och stoft ut med hög hastighet. Exakt hur detta sker är inte helt klarlagt, men det finns en nära koppling till de gas- och stoftskivor där planeter bildas. Även om det material som finns i utflöden aldrig kommer hamna på planeter eller stjärnor så är utflöden oerhört intressanta att studera eftersom de direkt påverkar hur stjärnor växer och hur planeter blir till. De unga stjärnorna växer genom att gas faller in genom disken från det omgivande molnet, men inte heller här har man klart för sig hur det går till. Att svara på hur utflöden accelereras samt hur stjärnor samlar på sig massa, är två fundamentala frågor som måste besvaras. Min forskning syftar till att göra detta genom detaljerade observationer av den närmaste omgivningen kring unga stjärnor. Accelerationen av utflöden äger rum inom ett avstånd av några tiotal astronomiska enheter från den unga stjärnan (ungefär avståndet mellan solen och Neptunus). Fram till nu har dessa regioner främst observerats med teleskop där upplösningen (skärpan) har varit blygsam. Man har i princip endast kunnat säga att en viss molekyl finns nära en ung stjärna, men inte exakt var. Förutsättningarna har emellertid ändrats dramatiskt i och med byggandet av Atacama Large Millimeter Array (ALMA) i Chile. Detta teleskop består av mer än 50 antenner och är beläget på en höjd av 5000 meter över havet. Just höjden över havet är viktig i sammanhanget eftersom teleskopet befinner sig ovanför stora delar av atmosfären. Det gör det möjligt att detektera den svaga strålningen från många olika molekyler, trots att strålningen har sitt ursprung flera hundra ljusår bort. Tack vare ALMAs storlek är det möjligt att observera stjärnbildning med mycket hög rumslig upplösning. Detta är nödvändigt eftersom planetskivor, utflöden och stjärnor bildas i förhållandevis begränsade områden.

Nedan följer några länkar för barn och vuxna som är intresserade av att läsa mer om ALMA, Onsala rymdobservatorium, eller pågående forskning inom astronomi.

Konstnärs gestaltning av en protoplanetär skiva som skickar ut ett utflöde (D. Lamm & P. Bjerkeli).

Länksamling